Livet är som en bergochdahlbana. Upp och ner. Idag skiner solen, men i ett par dagar har jag åkt på den nedre banan, jag vet inte alls varför men det känns svårt att ta sig upp. Det finns så många jag saknar.... varför måste man glida ifrån varandra? varför måste man tvingas välja bort människor man älskar? uh.

Positivt är att det bara är 2 dagar kvar tills vi tjejor åker på "tjejhelg". Ska bli skönt att få komma bort, och bara vara. Ingen press, inga måsten. Bara vi och det vi vill göra. Välbehövt. Dock skulle det varit ännu bättre om ett par till följde med, menmen.

Har inga planer för idag, ska väl strax äta lite frulle & ta en dusch. Sen får vi se.
Hejs!


jag saknar josefine... det känns som att vi inte längre får samma kontakt. det gör mig så ledsen. jag vet inte vad jag ska göra åt det, men jag tänker aldrig tillåta att vi två går skilda vägar. aldrig. vi är för bra för det.

---