Att filosofera kan vara bra, men det kan även vara dåligt. Det är såhär nattetid när sömnen inte går att nå, som mina tankar börjar flyga till områden som bara känns jobbiga att tänka på. Jag vet inte varför, det bara blir så, mot min vilja.

Studenten är över och hela livet är framför mig. Wiho. Eller? Jag vet inte vad jag vill. Det är ett vanligt uttryck i dagens läge, men det är min sanning. Kommer jag komma in på högskola och i sånna fall, är det vad jag vill? Dock vill jag inte jobba som jag gör idag.. Så tänk om jag inte kommer in, vad kommer att hända då? Det är lätt för er utomstående att säga att jag ska ta en dag i taget och att allt kommer att lösa sig men det är lättare sagt än gjort. Man vill ju ha någon slags aning om framtiden för att kunna planera och börja förbereda sig på vad som komma skall... Jag önskar jag visste. Jag tror att en stor sten i mitt huvud kommer att släppa när beskedet från högskolan kommer, oavsett vad svaret är. Det är bara att hoppas.

Tack till Mikaela, som förstår och gör det lite lättare. Som jag kan ringa sånna här gånger och bara få prata av mig om det jag känner just nu. En riktig och kär vän. ♥ en guldklimp så dyr att jag inte har råd att mista den. Tack min vän!

Nu skall jag försöka sova... Det är en ny dag imorgon.

---